Fredagsprofilen - Jonas "Mini" Fransson

Efter några veckors uppehåll är Björköbloggen återigen ute på sin veckoturné och besöker grönvita eliganter. Först ut som profil efter sommaruppehållet har vi träffat finsnickaren Jonas "Mini" Fransson. Högerbacken med stort H har under säsongen även klivit in som innermittfältare och yttermittfältare. Om inte skador stoppar den lojale grovjobbaren så ser vi sällan en björkömatch oavsett A eller reservlag utan nummer 22. Med huvudet nerkörd i gräset, lite lätt irriterad och med ett stort hjärta så spelar Mini sin allra bästa fotboll. Det är en stor ära för Björköbloggen att presentera denna hjälte som berättar om gamla minnen och favoritspelare.   
 
Hur har vecka varit?
-Missat tyvärr B-lag match i tisda, men ida såg det rikigt bra på träningen. Hoppas de kan hållas sig nu när de börjar närma sig slutet på säsongen.
 
Det har ju gått lite knackigt nu efter sommaruppehållet. Vad tror du vi behöver göra för att vända trenden?
-Vi är för dåliga på att göra mål. Vi får ingen gratis med oss och får kämpa oss igenom hela matchen. Kommer mål så tror jag vi klarar oss för vi spelar stundtals väldigt bra fotboll mot alla lag i serien, men de målen som räknas.
 
Vem eller vilka tycker du skall ha en extra klapp på axeln för deras insatser under säsongen hittills?
-Filip Thuresson, Hur mycke han springer, skjuter och får knappt utdelnigen , så fortsätter han ändå komma farande på sin vänster kant med full vilja framåt. Robin Mo, han storspelar varje gång och han har räddat viktiga poäng åt oss.
 
Vilket är ditt starkaste fotbollsminne?
-När ja som kapten fick lyfta skeppet efter straffar mot Öckerö i cupen förra året. De va en riktigt skön känsla som allt kommer att få en speciell plats i Björköhjärtat.
 
Vem är den bästa fotbollsspelaren du spelat med och vad var det som gjorde honom så bra?
-Många storspelare som man blivit bortlurad av på vallen, men den jobbigaste har allt varit Brossan, Ständigt farlig i sina löpningar och avslut, vinnareskalle som få och viker aldrig ner sig. En perfekt förebild för unga talanger på Björkövallen.
 
Om du fick välja bland alla fotbollsspelare i världen. Hur ser din dröm elva ut och vart spelar du själv i den?
-Tagliatella
S. Carr - J. Woodgate - Coloccinin - Zambrotta
Zidane - Mini - Mild
Del Piero - Kung Shearer - Bellamy
 
Vem vinner IFK Björkös skytteliga 2012?
-Forse kommer nog ta hem de iår.
 
Vem har sämst respektive bäst humor i IFK Björkö?
-Moarna har sämst och Limpan e bäst
 
Vilket är ditt favoritlag förutom IFK Björkö?
-Magpies från norr. Newcastle United
 
Vilken är din favoriträtt?
-Tapas
 
Vilka tre saker tar du med dig till en öde ö?
-Familjen, en paff boll och kaviar
 
Till sist, vad skall du göra i helgen?
-Inget planerat (vad jag vet ) så blir det och tagga till på lördag då Skottfint står på tur.
 
 
 
Vi tackar Mini för pratstunden och önskar honom lycka till resten av säsongen!

En (o)vanlig dag i William Alexanderssons liv

Det var tänkt att bli en dag som alla andra. Men istället för skola, läxor och lite tv på kvällen, slutade denna med ära berömmelse och i slutändan – eventuellt Jerringpriset.


07:00
William Alexanderssons väckarklocka ringer. William är inte killen som snoozar. Han ser fram emot dagen och hoppar käckt upp ur den nattvarma sängen. Han kilar in i badrummet och tittar sig i spegeln. ”Jorå, rätt snygg i dag också.”

07:15 Smörgås, yogurt och oboy. “Breakfast for a champ!”


08:30 Skolklockan ringer in och dagens ämne är tillräckligt intressanta för att William ska anse att dagen är den behållning som han kräver att hans dagar är.


14:10 Dagen är lång och William börjar bli trött. Han har haft långa ändlösa teologidiskussioner med klasskamrater som mynnat ut i ett slags avfärdande av den utilitaristiska tanke som William så hett förespråkar. Han vill hem. Hem och samla argument för att bättre möta sina mangranna motståndare i envig om herraväldet i de intellektuellas hörna på gymnasiet. Ett gymnasium som i den här historien får förbli anonymt för att skydda William från alltför påstridiga fans som om vi namnger skolan kommer att förfölja den tappre målvakten under hans fullproppade skoldagar.
Då piper telefonen. Det är assisterande tränare Andreas Andreasson.
”Match idag. Samling 17.30 i Ahlafors. Du spelar ute. Ok?”
”Utespelare tänker William. Tja, att spela en kvart, tjugo minuter som utespelare kan väl vara kul.”


17:30 Laget börjar samlas i Ahalfors. Många kommer lite sent. Det är mycket trafik. William är där i tid. Han är förberedd. Egentligen hade han tänkt att använda kvällen till att slappa och kolla på ”Vem vet mest” på SVT, men istället satt han nu på en bänk i Ahlafors och väntade med spänning på att matchen på Sjövallen mot division tre-laget skulle börja.
Han började dock misstänka att den där kvarten han trodde han skulle få spela i slutet av matchen skulle bli något helt annat. Med i laget fanns 13 man. Fyra av dem målvakter. En av dessa var dessutom andretränare Andreas själv – tåskadad.


18:00 Andreas presenterar laget och William får reda på att han startar matchen! Högerrback. Rädslan började sig smyga på. ”Vi möter ett division tre lag”. ”De leder b-lagsserien”. ”På bänken sitter endast två målvakter, vem ska jag byta med om det går dåligt?”


18:30 Domaren blåser igång matchen och William kastar rädslorna åt sidan.

(ca) 18:35 William startar matchen med några farliga felpassningar och visst problem i positionsspelet. ”Detta kommer att gå åt fanders, tänker han.”


(ca) 18:45 William bestämmer sig för att strunta i eventuella misstag och göra så gott han kan.


(ca) 18:50 William växer in i matchen. Plötsligt står han rätt. Plockar ner vindsnabba Ahlafors-yttrar. Väggspelar med medspelare och trycker på i anfallsspelet.


19:15 Domaren blåser av för halvtid och det står 1 – 1. William tror inte sina ögon. Inte nog med att ett decimerat Björkö hänger med motståndarna och spelar jämt. Han själv har gjort en klart godkänd insats.


Resten av matchen blir ett enda långt segertåg för William. Han spelar tvärsäkert i defensiven, är tydlig i positionsspelet när Björkö har boll och slår bort färre bollar än handens fem fingrar. Han kröner en mästerlig insats med att magnifik avväpna tre motståndare som från halvplan ställs ensamma med Målvakts-Mo – och William. När resten av spelarna (i båda lagen) väntade ännu ett hemmamål ville William annorlunda. Han hängde på sin gubbe, skar av och likt en kobra inväntade rätt läge att hugga. När det kom, tog han helt sonika bollen och kontrade.

William Alexanderssons dag som började som en vanlig dag – med oboy, skola och SVT, slutade med ett oväntat inhopp som startman i b-lagsmatchen mot serieledarna och en man of the match perfomance.


Fotnot: Matchen slutade 6 – 2 till Ahalfors. Målskytt för Björkö blev Gustaf Engström.


Kryss – ett välkommet resultat

Björkö spelade 1 – 1 mot Sandarna på Björkövallen under lördagen. Hemmalaget lyckades genom Victor Granstav vända matchen och den negativa trend som under höstsäsongen grinat de grönvita eleganterna i ansiktet.

 

Höstsäsongen har inletts med enbart förluster. Senast 4 – 0 mot Landvetter. Bottenskiktet på tabellen har närmat sig med allt högre fart och var inför matchen mot Sandarna ett faktum. 

 

När Sandarna tog ledningen i matchen låg det nära till hands att tro att Björköspelarna skulle få gamnackar och acceptera ännu ett nederlag. Dessbättre då att det bara tog några minuter innan Victor Granstav gjorde sitt första mål för säsongen och fastställde matchens slutresultat. 1 – 1.

 

Mycket slit
Matchen karaktäriserades av tufft spel, mycket av det på mittplan. Första halvlek var jämn och 0 – 0 var ett logiskt resultat att ta med sig in i andra, trots att Gurra efter 20 minuter skaffade sig ett gyllene läge att ge Björkö ledningen när han gled i mellan två backar och kom helt ren med målvakten. Avslutet lämnade dock mer att önska.

 

Granstavs mål var viktigt av många anledningar. Dels innebar det poäng och en höjning av moral och humör och dels visade det att det inte är omöjligt att komma tillbaka från underläge. Dessutom var det Johannes ”Berra” Andreasson som slog frisparken som tillslut hittade Granstavos fötter, bara en sådan sak.

 

Resten av matchen blev en jämn historia där Sandarna var det spelförande laget. 1 – 1 var ett rättvist resultat i en match där hemmalagets stora stjärna Jonathan Neselrot satt på bänken, avstängd efter att ha skrikit nej till domaren och fått sitt tredje gula för säsongen. Lär er det barn. Skrik inte på domaren.


Förlust mot Landvetter

Frustrerande torsk bort mot Landvetter. 0 - 4 i baken och ingen sång. De två första målen kom efter att vi tappat markering och fokus på hörnor. De två nästa var högklassiga mål och åtminstone 0 - 3 frisparken är inget att göra något åt.
 
Björkö var mer taggade i början av andra halvlek och det är också den perioden de grönvita tar med sig till nästa match. Den är på lördag på hemmaplan och laget behöver allt stöd de kan få av hemmafansen. 
 
Så kom och heja på lördag. 
 
Mer information om lördagens match

Det är lätt att vinna - svårare att förlora

Att förlora smakar olika. Ibland vet man att man är det sämre laget och ändå gjort en bra insats. En sådan förlust är lättare att smälta. Även om det kan ta någon dag så är ilskan kontrollerad av vetskapen om att du gjort allt du kunnat.

 

Jag vet inte om förlusten mot Öckerö var en sådan match. Jag önskar att jag kunde skriva att vi nästan var där. Att resultatet hade kunnat bli annorlunda om stolpen hade petat bollen in i mål istället för ut. Och visst, vem vet. Hade Fralles tå hittat nätmaskorna efter cirka 20 minuters spel och Björkö fått första målet hade Öckerös defensiva taktik kanske bitit dem i svansen. Att ställa om och gå från defensiv till offensiv mitt under match är ingen barnlek.

 

Men att det bättre laget segrade är inget att snacka om, Fralles målchans till trots. När den dök upp hade Öckerö redan haft flera stycken. Det var framför allt inläggen och hörnorna som var Öckerös vapen. Och med tanke på uppställningen var det helt logiskt.

 

Öckerö är säkert nöjda. Bortsett från resultatet (som ju är uppenbart) fick Danis den match han ville ha. Öckerö började matchen med att spela kontringsfotboll. Trots hemmaplan backade man hem och mötte ett bollförande Björkö på mittplan. I andra halvlek flyttade Öckerö upp och mötte högre upp i banan. Kanske en frukt av att Björkö erkände sig besegrade och inte orkade trycka upp, kanske ett taktiskt drag från Danis. För Björköspelarna spelar det mindre roll.

 

Man brukar säga att serien inte ljuger. Jag håller bara delvis med. IFK Björkös årgång 2012 är ett bra fotbollslag. Bättre än vad poängen visar. Stolpe ut istället för stolpe in är ett slitet uttryck för att beskriva säsongens matcher och låter som en klassisk bortförklaring. Och visst finns det detaljer att slipa på, saker att förändra. Mer krut att klämma ut. Jag är medveten om att tur är inget man får. Det är något man förtjänar.

 

Björkö 2012 är ett riktigt bra fotbollslag med många duktiga spelare. Det finns en variation av kompetens som passar bra att bygga ett lag kring. Men kanske är det just turen som saknas. Vi behöver jobba ännu hårdare under resten av säsongen. Vi behöver arbeta hårt, delta på träningarna och komma med fokus och engagemang. Inte för att bara göra oss själva och våra lagkamrater till bättre fotbollsspelare. Vi behöver slita och kämpa för att förtjäna den tur som krävs för att dra det längsta strået i matcher som står och väger.

Jonathan Neselrot

 

Fotnot: Öckerö vann ö-derbyt på Prästängen med 4 - 0. I nuläget finns ingen officiell matchrapport att länka till på vare sig Öckerös eller Björkös hemsida.

 


Antikrundan - matchprogram med Emil och Berra

Emil Granstav, Linus Granstav och Victor Granstav stod nyligen på Björkövallen, återförende i den grönvita tröjan. När så också Johannes "Berra" Andreasson (a.k.a Mister känslig högerfot) var med och spelade kan inte Björköbloggen göra något annat än att bjuda på en blick i backspegeln där den äldste broder Granstav och Berra får presentera sig.
 
Björköbloggen minst med glädje de vackra och soliga dagar i IFK Björkös historia då Emil fortfarande vägde under 85 kilo och Berra var en ängel i själ och hjärta. Allt för många biffar och folköl samt ett luckurativt erbjudande från ÖIS-gården har fått våra kära idoler att bli en skugga av sina forna jag. Dock, och det vill Björköbloggen poängtera, två oerhört kompetenta och attraktiva skuggor.
 

 

Förlust trots trippel Granstav

Premiär för nya planen och tre gånger Granstav. Som upplagt för seger. Mölnlycke ville dock annorlunda och för andra gången den här säsongen skrevs slutresultatet till 3 - 1 till Mölnlycke.
 
Linus Granstav, Victor Granstav och storebror Emil. Det var länge sedan samtliga tre bröder spelade i den grönvita tröjan. Dagen till ära var första matchen på den nya långa planen. Björkövallen har förlängts med 5.5 meter. Upplagt för seger och succé alltså.
 
Tyvärr var Mölnlycke ofina nog att bjuda på alltför hårt motstånd. 1 - 0 kom efter att en Mölnlyckespelare fått på en drömträff strax utanför straffområdet och bollen letade sig in långt nere vid stolproten. Extra surt eftersom Björkö bara minuter tidigare hade en boll studsade strax utanför mållinjen.
 
Decimerat lag
Flera tongivande Björköspelare saknades. Avstängningar, semestrar och skador satte stopp. Trots det får betyget av matchen vara strax under godkänd. Under därför att Björkö förlorade, men bara strax under därför att hemmaspelarna försökte och hade i ärlighetens namn fler målchanser än bortlaget. 
 
Mölnlycke förde allt som oftast spelet. Man rullade boll bra från backlinjen till mittfältet och upp till forwards. Lugnt och metodiskt arbetade man sig igenom Björköförsvaret. Efter matchens första femton minuter kunde det lika gärna stått 0 - 3 om Mölnlycke varit lite giftigare framåt. Sakta men säkert arbetade sig dock Björkö in i matchen och avslutningen av halvleken gick till Björkö - minus målet då förstås. 
 
Grattis Gurra
1 - 0 till andra halvlek som skulle bjuda på ytterligare tre mål. Mölnlycke gick upp til 3 - 0 innan Gurra hittade nät. Grattis säger vi till Gurra som äntligen fick näta, men tyvärr räckte det inte riktigt. Matchen slutade 3 - 1 till Mölnlycke.
 
Mölnlycke var det spelförande laget i matchen. Inget snack om den saken. Men Björkö hade tre bollar på mållinjen och med lite flyt hade resultatet kunnat bli annorlunda, åtminstone hade spänningen kunnat öka. Tre bröder Granstav gjorde vad de kunde för att hämta tre pinnar till fansen och sång till omklädningsrummet. Men inte ens de kunde rubba Mölnlycke denna gråmulna tisdagseftermiddag. 
 
Nu går vi vidare och ser fram emot nästa match.

RSS 2.0