Champions League.
Chelsea - Barcelona på Stamforde Bridge.

Jag sa innan matchen att Barca skulle dansa sig igenom London på väg mot Rom. Ack så fel jag fick.
Jag sa också att efter 0 - 0 i första matchen på Camp Nou skulle Barcelona göra minst ett mål på bortaplan eftersom årets Barcelona inte spelar 180 minuter utan att göra ett mål. Ack så fel jag fick.
Jag sa också innan matchen att Pep Guardiola är precis vad Barcelona behöver och att han kanske för Barca kan bli vad Sir Alex är för Manchester United. Ack så fel jag fick. Men håll med om att han är den snyggaste fotbollstränaren there is.

Barcelona spelade 182 minuter, sedan gjorde man ett mål. Det blev Babyboom på Stamforde. Babyface Iniesta tryckte dit 1 - 1 i krysset. (för övrigt var målet oroväckande likt min egen kanon i ett sjumannamål i måndagens korpfotboll på 671 Kalmar på Södra utmarkens konstgräs)
(för övrigt var målet oroväckande likt min egen kanon i ett sjumannamål i måndagens korpfotboll på 671 Kalmar på Södra utmarkens konstgräs)

Jag skrev det två gånger med vilje. Dels för att vara jobbig. Dels för att det tåls att skrivas två gånger. För den som läser vidare utlovar jag exakt samma meningen i slutet av texten.

Nu är Barca i Rom och någon som inte är journalistisk opartisk som jag är glad som en fågel i slutet av maj. Jag ska istället skriva om vad som stör mig rätt rejält.

Barcelona sades ha mittbacksproblem eftersom Marques var skadad och Puyol avstängd. Pep hade som jag ser det två alternativ. Han valde ett tredje.
Eric Adibal som vanligtvis spelar vänsterback (och som jag hoppas att Barcelona gör sig av med) har tidigare vid flera tillfällen spelat mittback. Hade man satt in Sylvinho som är naturlig vänsterback hade Abidal kunnat ta en central roll. Dessutom satt Cacares på bänken. Cacares är ju mittback och Pep borde vågat chansa. Spelare som får dåligt med speltid, framför allt unga spelare, och framför allt mittbackar har en otrolig förmåga att höja sig i sådana här viktiga matcher.  Istället flyttade Pep ner Yaya Touré som mittback. Busquets tog hans roll som defensiv mittfältare och i bara farten passade Pep på att flytta upp Iniesta från en central mittfältsroll till en offensiv kant.
Fy Pep.
Nu hade Pep på ett magiskt vis förstört ett av världens bästa tremanna mittfält, och det när man skulle ut och möta kanske världens bästa femmanna mittfält. Härligt.
Varför inte låta Bojan spelar offensivt, låta Keita fortsätta sitta på bänken där han suttit större delen av säsongen, spela Iniesta och Xavi på mitten så att man fick lite rörlighet?
Jag vet inte.
Vad jag däremot vet är att jag har omtenta nästa lördag och detta är min enda lediga dag fram till dess och jag har inte tid att sitta här och spy galla över Josep Guardiola längre så jag säger grattis Barcelona till biljetten till Rom och stackars United; hade ni fått möta Chelsea hade ni vunnit.
Sorry Peter, but that is the bitter truth.
Now I am gonna chill in the soafa and read som society science and later on I am gonna eat some Pasta.

Lika som bröder fortsätter så fort jag hinner öppna Photoshop.

(för övrigt var målet oroväckande likt min egen kanon i ett sjumannamål i måndagens korpfotboll på 671 Kalmar på Södra utmarkens konstgräs)

Ett Real Madrid i bra form och ett Barcelona i ännu bättre form. Många pratar om det bästa fotbollslaget som någonsin lirat. Det låter jag vara osagt. Det har funnit en del bra årgångar både i Spanien, England och i Italien tidigare och det är alltid svårt att jämföra lag från olika tider. Lite som att jämföra Maradona och Messi.

Matchen var rejält underhållande om man är "Blaugraun" vilket jag givetvis inte är eftersom jag är journalistiskt opartisk.

Vad som var roligast var följande.


1.              Messi som blev så nedsparkad sist det begav sig när klassikerna spelade på Bernabeu i fjol fick verkligen visa sina små framfötter och gjorde två strutar.
2.              Skyttekungen som jag hoppas blir såld fick även han trycka dit två.
3.              Att Carles, gamle utskällda, omflyttade Carles fick trycka in 2-1 målet på en mycket atletisk nick gjorde att jag kände att det egentligen inte spelade någon roll hur resultatet stundade bli. Det räckte med att den gamle stilfulle mittbacken fick hänga Barcas andra strut för kvällen.
4.              Att dessutom Pique fick sätta ett var en bonus som heter duga. Casillas gick ut lite ur målet och trodde nog att Pique skulle passa den bollen till Messi men inte fan ville mittbacken låta underbarnet från Argentina göra hattrick när han själv hade chansen att punktera (?!) matchen. Sexan satte Pique och La ramla dansade resten av den natten.

Vad man kan se och dra lärdom från av den matchen är att inget lag i världen kan bjuda upp till dans och tro att man kommer från dansen med hedern i behåll när man ska ta en svängom med Barcelona. Real Madrid, all heder åt huvudstadslaget försökte spela anfalls fotboll, något som fansen i Madrid och i övriga Spanien kräver men det Barcelona årgång 2009 är så fruktansvärt skickliga att vill man sparras åker man på KO. Så är det bara. Det enda sättet att slå detta fruktansvärt spelskickliga lag är att göra som Chelsea. Stå still i dansen och låta rumban ta ut sin rätt i tröttsprungna ben.