IFK Björkö segrare i Skärgårdscupen 2013
Om Steven Spielberg hade skrivit ett filmmanus om en fotbollsmatch, hade det förmodligen utspelats på exakt samma sätt som gårdagens final på Prästängen. Björkö som det utstötta (uttåget ur fyran i fjol), underhållande (magiska offensiva kvaliteter), uträknade (Öckerö är ett topplag i fyran med chans på att spela division tre fotboll nästa år) och utspelade laget (Öckerö var i ärlighetens namn strået vassare under stora delar av matchen).
Den ständiga besvikelsen i att konstant hamn i underläge (0-1, 1-2, 2-3) och bedriften att komma tillbaka i andra halvlek, utjämna till 3-3 och sedan hålla det mot ett allt mer pressande Öckerö ger filmen dess nerv.
3-3 såg ut att stå sig matchen ut och många trodde att en förlängning var att vänta. Men det fanns en person som inte hade åkt till Prästängen för att spela mer än 90 minuter. När Andreas Haglund såg att Sebastian Carlsson slog en djupledsboll ut mot kanten och Victor Granstav sprang på den, satte Hagliano av för allt vad tygen höll mot mål. Medan Granstav satte en fot på bollen, sulfintade och tittade upp, fortsatte Haglund att springa. När Victor matade till bollen med en yttersida saktade Haglund in något, gick med bollen åt sidan och bredsidade in den mot en övergiven Öckerömålvakt. Matchuret stod på 89.
Om Steven Spielberg hade skrivit filmmanus om fotbollsmatcher, hade det utspelat sig precis så här.
Respekt för motståndet
När matchen blåstes igång var det tydligt att Björkö hyste en viss respekt för motståndet. Att ligga rätt i positionerna och möta lågt verkade vara förhållningsordern. Öckerö hade det mesta av spelet och 1-0 kom naturligt. En Öckeröspelare fick på en riktig kalasträff med vänstern och Målvakt-Mo var totalt chanslös. Vackert.
Men Björkö skulle svara bara tre minuter senare. Andreas Haglund, han som 70 minuter senare skulle bli stor grönvit hjälte, bröt på mitten, vann 20 meter åt laget och passade in i banan till Skåne-Anton som smekte fram bollen till Sebastian Carlsson som i sin tur bröt in och rullade in bollen. Ett vackert spelmål.
Men bara två minuter senare skulle smaken av mål och guldvittringen falna. Öckerö skickar in bollen i straffområdet från frispark och nicken tar i ribban och returen går på Öckeröspelares panna och i mål. 2 - 1 och tungt för Björkö.
Båten tar för sig
Båten som gjorde en stormatch i semifinalen mot Hönö där han bland annat gjorde hat-trick gavs inte lika mycket utrymme mot Öckerö. "Men vad man inte har, och inte får, det tar man", som Bamses antagonist Vargen brukar säga. Anders Bothén löpte sig fri och i närkamp med två Öckeröspelare segrande han, vann utrymme för att titta upp och skruva in en bredsida bakom Öckerös keeper.
Fem minuter innan halvtid tog Öckerö ledningen igen. Kontring, ett-två-tre pass och ridå. Björkös supportrar var skärrade. Men traditionens makt är stor. Björkö och Öckerö har mötts sju gånger i Skärgårdscupsfinal, Björkö har vunnit sex av dem. Inte sedan 1983 har vinrött lyckats besegra de grönvita eleganterna i en final. Emil Thuresson, som dittills gjort en fantastisk match krönte sin insats med att kvittera när andra halvlek bara var åtta minuter gammal.
"Togs emot som kungar"
3-3 skulle stå sig länge. Björkö inledde andra halvlek positivt, men tappade ganska snart och Öckerö tog över mer och mer. Så när Haglund tryckte in segerbollen i matchens sista skälvande minut var det inte helt logiskt. Men 4-3 räckte, Öckerö var inte nära efter det. Matchen slutade och Björkö tog Poseidon hem till "hamna" och tog emot som kungar. Björködagen, som traditionsenligt hålls på dagen för cupfinalen blev en enda lång segerfest för spelarna.
Som vanligt stod Björkösupportrarna på läktaren på "skuggsidan". Kanske berodde det på att jag stod närmare dem än Öckerös fans på andra sidan, men för en gångs skull tyckte jag att läkarmatchen vanns av de tillresta grönvita. "Här var det livat", varvades med den lite mer taktfasta "Björkö (klapp-klapp-klapp)". Stefan Granstav drog igång många av ramsorna och Fritte var vansinnig på domaren, allt precis som vanligt där alltså.
Matchens gigant
Matchens spelare blev utan tvekan Emil Thuresson. Han styrde, ställde och gnällde på ett föredömligt sätt och när han "läxade" upp sin bror på ett, enligt honom, "konstruktiv sätt", ja då vet man att fokus var precis där fokus skulle vara och då, då är Emil Thuresson Kung Thure. Det var han igår.
Niklas Karlsson, Thures mittbackkollega spelade också väldigt bra och glidtacklade bland annat undan bollen i fritt läge framför mål.
Anders Fransson förtjänar också ett omnämnande. I och med segern blev Fralle den spelare med flest cupguld - någonsin. Nio segrar i Skärgårdscupen. Stort!
Också så Haglund. Det räcker så...
Under de kommande dagarna kommer jag att leverera lite bilder här på bloggen. Inte så mycket från matchen, men från festligheterna efteråt. Dessutom kommer en exakt replika på segermålet att presenteras.
Text: Jonathan Neselrot
Kommentarer
Postat av: inz
Fucking Dynamite! Snyggt.
Svar:
IFK Björkö
Postat av: Stolt supporter
Björkös finalmål visade fotbollens komplexitet;
SOCs snabbhet, Båtens styrka, Emils mod och Haglunds vilja - tillsammans med alla övriga Björköspelares avgörande och offervilliga laginsatser var härligt att se.
Sedan får vi självfallet aldrig glömma ledarnas strategi och slughet! GRATTIS!
Svar:
IFK Björkö
Trackback
