Det var tänkt att bli en dag som alla andra. Men istället för skola, läxor och lite tv på kvällen, slutade denna med ära berömmelse och i slutändan – eventuellt Jerringpriset.

07:00 William Alexanderssons väckarklocka ringer. William är inte killen som snoozar. Han ser fram emot dagen och hoppar käckt upp ur den nattvarma sängen. Han kilar in i badrummet och tittar sig i spegeln. ”Jorå, rätt snygg i dag också.”

07:15 Smörgås, yogurt och oboy. “Breakfast for a champ!”

08:30 Skolklockan ringer in och dagens ämne är tillräckligt intressanta för att William ska anse att dagen är den behållning som han kräver att hans dagar är.

14:10 Dagen är lång och William börjar bli trött. Han har haft långa ändlösa teologidiskussioner med klasskamrater som mynnat ut i ett slags avfärdande av den utilitaristiska tanke som William så hett förespråkar. Han vill hem. Hem och samla argument för att bättre möta sina mangranna motståndare i envig om herraväldet i de intellektuellas hörna på gymnasiet. Ett gymnasium som i den här historien får förbli anonymt för att skydda William från alltför påstridiga fans som om vi namnger skolan kommer att förfölja den tappre målvakten under hans fullproppade skoldagar.
Då piper telefonen. Det är assisterande tränare Andreas Andreasson.
”Match idag. Samling 17.30 i Ahlafors. Du spelar ute. Ok?”
”Utespelare tänker William. Tja, att spela en kvart, tjugo minuter som utespelare kan väl vara kul.”

17:30 Laget börjar samlas i Ahalfors. Många kommer lite sent. Det är mycket trafik. William är där i tid. Han är förberedd. Egentligen hade han tänkt att använda kvällen till att slappa och kolla på ”Vem vet mest” på SVT, men istället satt han nu på en bänk i Ahlafors och väntade med spänning på att matchen på Sjövallen mot division tre-laget skulle börja.
Han började dock misstänka att den där kvarten han trodde han skulle få spela i slutet av matchen skulle bli något helt annat. Med i laget fanns 13 man. Fyra av dem målvakter. En av dessa var dessutom andretränare Andreas själv – tåskadad.

18:00 Andreas presenterar laget och William får reda på att han startar matchen! Högerrback. Rädslan började sig smyga på. ”Vi möter ett division tre lag”. ”De leder b-lagsserien”. ”På bänken sitter endast två målvakter, vem ska jag byta med om det går dåligt?”

18:30 Domaren blåser igång matchen och William kastar rädslorna åt sidan.

(ca) 18:35 William startar matchen med några farliga felpassningar och visst problem i positionsspelet. ”Detta kommer att gå åt fanders, tänker han.”

(ca) 18:45 William bestämmer sig för att strunta i eventuella misstag och göra så gott han kan.

(ca) 18:50 William växer in i matchen. Plötsligt står han rätt. Plockar ner vindsnabba Ahlafors-yttrar. Väggspelar med medspelare och trycker på i anfallsspelet.

19:15 Domaren blåser av för halvtid och det står 1 – 1. William tror inte sina ögon. Inte nog med att ett decimerat Björkö hänger med motståndarna och spelar jämt. Han själv har gjort en klart godkänd insats.

Resten av matchen blir ett enda långt segertåg för William. Han spelar tvärsäkert i defensiven, är tydlig i positionsspelet när Björkö har boll och slår bort färre bollar än handens fem fingrar. Han kröner en mästerlig insats med att magnifik avväpna tre motståndare som från halvplan ställs ensamma med Målvakts-Mo – och William. När resten av spelarna (i båda lagen) väntade ännu ett hemmamål ville William annorlunda. Han hängde på sin gubbe, skar av och likt en kobra inväntade rätt läge att hugga. När det kom, tog han helt sonika bollen och kontrade.

William Alexanderssons dag som började som en vanlig dag – med oboy, skola och SVT, slutade med ett oväntat inhopp som startman i b-lagsmatchen mot serieledarna och en man of the match perfomance.

Fotnot: Matchen slutade 6 – 2 till Ahalfors. Målskytt för Björkö blev Gustaf Engström.